Vissa tunnelbanestationer har svindlande höga rulltrappor.
 
Om man åker nedåt och fastnar med blicken, om man stirrar intensivt ned i avgrunden, känns det som att man ska falla. Dras framåt av tyngdkraften och krossa skallen mot de tusen trappstegen. Kanterna skulle nog slå upp stora jack i huvudet. Man inser snabbt att det är bäst att inte titta ner alls.
 
Östermalmstorg har precis sådana trappor, sådana som man blir rädd för. Men i måndags hände någonting.
Perspektivet skiftades, vändes upp och ned.
 
Plötsligt var det uppåt man inte ville titta.
 
Jag blev så äcklad av Sverigedemokraternas kampanj att jag ville kaskadspy i de ansvarigas ansikten. Hur kunde de påstå, med sina hånflinande bokstäver, att vi har ett problem med "forced begging" (buhu, vi tvingas möta fattigdom i vår världsfrånvända välfärdsbubbla, stackars oss) och att internationella ligor drar in pengar på det. Som om det vore en självklar sanning, trots att det fortfarande granskas och flertalet rapporter berättar att så inte är fallet. I min vrede hade jag velat ansluta mig till dem som slet ned banderollerna, och vråla av tillfredsställelse. Jag kände mig nöjd när jag såg aktionen genomföras på film.
 
Men.
 
I efterhand rannsakar jag mig själv. Självklart kändes det bra att reklamen försvann, fast handlingen som fick igenom det går emot mina principer. Ett budskap, så länge det inte bryter mot lagen, måste få uttryckas även om man ogillar det.
 
Tiggare är ingen folkgrupp. Bara där lyckas SD dansa limbo under "hets mot folkgrupp"-pinnen. Kampanjen nämner inte romer som tigger, utan tiggare i allmänhet (undrar om vita, hemlösa svenskar också inkluderas i konspirationsteorin?). Däremot följer SL ett regelverk för reklam som bland annat slår fast att man måste kunna styrka sitt budskap och ta socialt ansvar när man annonserar. Man får inte heller misskreditera en person, en grupp eller ett yrke. Där faller SD, enligt mig och många andra. SL bör kritiseras för sitt beslut att låta dem annonsera och dömas därefter, men fram till dess är det inte upp till oss att slita ned banderollerna.
 
Tyvärr fick skitstövlarna 13 % när vi röstade i höstas. Tyvärr måste demokratin gälla för alla. Om vi tar oss rätten att slita ned affischeringar så kan vi inte klandra dem som gör detsamma mot oss.
 
Är kampanjen olaglig ska den självfallet ned. Följer den inte SL:s riktlinjer ska den inte heller finnas kvar. Går den igenom alla granskningar och visar sig vara okej, then fuck the system. Vi måste lägga energin på att kritisera, ifrågasätta och föra debatten vidare. Inte på att ta lagen i egna händer.
Demokrati, Hets mot folkgrupp, Politik, Rasism, SD, SL, Sverigedemokraterna, Tiggare, Östermalmstorg,

Kommentera

Publiceras ej